Jag är en Au Pair!!

I stort sett. Det blev lite annorlunda än jag trodde. Jag trodde att jag skulle åka den 25 Juni, alltså på måndag. Så är det inte! Klockan 08:05 på söndag morgon lyfter planet mot London som ska föra oss till the Big Apple.

Ni inser att söndag är om fyra dagar. FYRA DAGAR! Jag tänkte bara dela med mig av min awesomeness, till er som vill veta. Puss och gurkstavar mina snurglor!

JAPP. Awesome!

Nu kanske jag kan komma igång igen. Jag måste ju berätta vad det är som händer. För ett par veckor sedan tackade jag ja till en familj i Kalifornien vilket innebär att jag kommer att åka som au pair till USA i Juni, 20 dagar efter studenten. Sedan dess har jag fått hem hög efter hög med uppgifter att göra, saker att skrivas på, formulär att fylla i och möten att boka och delta i. Här är bara en bråkdel av saker jag har att göra:

- Ta kopior på pass och körkort och skicka till olika ställen
- Ta ut polisregister
- Boka och gå på intervju angående visum på Amerikanska Ambassaden i Stockholm
- Vara med på ett online informationsmöte med Cultural Care
- Skicka efter personbevis
- Skaffa ett internationellt körkort
- Gå igenom och fylla i förberedelseboken iför onlinemötet

Och mycket mycket mer. Det är ganska överväldigande, har knappt hunnit tänka på att jag kommer vara borta ett år för att det är så mycket att göras innan. Prio 1 är att få ett godkänt slutbetyg från gymnasiet dock, så idag ska pluggas som en häst. Alltid ett nöje...eller?

Nu är det klappat och klart. Jag har fått mitt konfirmationsmail och väntar på ett paket information i posten, jag har pratat med min blivande värdfamilj och bestämt datum. Den 29 Juni 2012 flyttar jag in hos min fantastiska familj i Kalifornien i USA. Den 25 Juni lämnar jag Landvetter flygplats och åker till the Au Pair Training School i New York, alltså om 91 dagar. Så nära är det! Plugg, bal, student och sen säger det PANG så sticker jag.

För er som inte vet så ligger Walnut Creek cirka en halvtimme innanför San Francisco i San Francisco Bay Area. Det är en ganska liten stad med omkring 60.000 invånare och är ett sprudlande au pair-samhälle! Precis vid den lilla röda nålen på bilden här under kommer jag att bo. Spännande, eller hur?

Idag hade jag en Skype-intervju med en familj i USA som möjligtvis är intresserad av att anställa mig till sommaren. Jag visste inte att det var möjligt att vara såhär taggad på någonting! Informationen jag har fått från familjen har överträffat alla mina förväntningar. Matchningsteamet har ju skills!? Nu lägger jag mig med ett leende på läpparna och längtar tills jag kan prata med dem igen.

Godnatt!

"Greetings from Cultural Care in the USA. Our Matching Team is working to find a host family match for you."

Nu har det börjat! Min ansökan är tillgänglig för familjer i USA att kolla på. I stort sett kan jag få ett samtal vilken dag som helst som säger att jag har fått min första matchning. Det är hur pirrigt som helst.

Nu ligger jag och läser igenom min Au Pair Handbook och förbereder mig för drömmen.

Idag fick jag ett brev från Cultural Care med en stor bunt information och formulär som jag har gått igenom. Det är en himla massa saker som måste göras och det pirrar väldigt gott i magen när jag tänker på vad som väntar. Familjer i USA kan nu officiellt kolla på min ansökan och be att få kontakta mig för en intervju. Hur sjukt som helst!

Nu ska här göras en liten hälsningsvideo för ytterligare fjäsk, woho!

Jag har skickat in min ansökan till Cultural Care Au Pair och fick idag ett personlighetstest som jag skulle göra för att min matchning med en familj skulle bli lättare att göra.

"Other people tend to see you as being calm, thoughtful and a good listener. You are generally appreciated because of your relaxed nature."

Tack så mycket D.I.S.C. för det!

Väntar på en referens och uppladdning av ett par bilder sen jävlar!

"Dear future Host Family..."

Snart ringer rekryteringsledare Emma Wennberg, pirrilirrigt!

Så säger jag klockan tre en söndag som idag!

Idag ska jag skriva mitt personliga brev till min Au Pair ansökan. Det har varit jobbigt nog att svara på frågorna. Man måste smöra så extremt mycket och bära fram sina bra sidor på guldfat, vilket jag hatar. Vem orkar sitta och prata om sig själv som världens bästa människa i flera timmar? Kan bara komma på en människa som skulle tycka om det hehe...

Men idag ska det vara gjort! Imorgon ringer rekryteringsledaren på Cultural Care mig och går igenom min ansökan för att sätta prickar över alla i. Sen är jag igenom den första delen. Då kommer ett personlighetstest och så ska jag göra en video om mig själv, och då kan familjer se min ansökan. Om någon väljer mig och vi tycker om varandra, så är jag kaputt till hösten!

Finns det bättre motivation för att göra det här!?